Do I deserve my dreams to become reality?
Helgen har varit helt okej förövrigt. Åkte hem till Osby i lördags, träffa familjen lite, lånade mammas bil och körde vidare till 20års kalas där det bjöds på smarrig smörgåstårta, därefter vidar till Älmhult på kalas/fest hos Bäcca och sen blanda det med en inflyttningsfest hos Carro för att sedan dra ut. Nykter, sådär kul faktiskt, samtidigt jävligt skönt att köra hem till mamma sen och lägga sig. Försökte igår att hjälpa syrran med hennes CV och PB innan det bar hem till Malmö. =)
Jag är så pepp, ändå känns det som jag failar. Jag vill så gärna, men det är som jag har en stor mur framför mig som jag inte kommer igenom. Jag klättar, faller klättar igen och faller. Vet inte hur jag ska bryta mig ut. Läser peppande saker och bara känner verkligen nu kör vi, men sen kommer muren där igen. Önskar jag kunde klättrat in i ett skal eller sätta en mask framför mig, låtsas som att jag inte "bryr" mig att ett nej inte sänker mig. Jag vet att det bara är att resa sig, skaka av sig och börja klättra igen. Men ibland lättare sagt än gjort. Är det för att det är nära personer och inte utomstående ? Kan vara så också. Black birds go away.
Men idag känner jag mig inte helt kry, varit och är väldigt trött, fryser och har mig, som en feberfrossa, stel o ont i nacken/ryggen också.Men sjuk har jag inte tid med. Började ny kurs i skolan idag, får se hur det slutar, har även deltagit i en tävling om en resa. SÅ vi kan hålla tummarna.=)
// Zarah